Dagarna som gick...

Jag har inte hunnit skriva något och jag borde skämmas. Men det går inte nu... har suttit uppe de senaste nätterna & jobbat på tealogernas nya hemsida. Samtidigt har det varit julfix och massa stök. Jag tror inte att jag hinner med julen i år. Vet inte hur det skulle gå till...

Puss!

Dag 11- Mina syskon.


Tio år efter min syster, och sju år efter min bror kom jag till. Jag är en sladdis och har inte alltid varit en del i mina syskons lekar. Men nu är jag den naturligaste delen för båda i syskonskaran.

Storasyster
Min syster Malin är världens bästa syster... på riktigt. Jag har jättekul med henne och vi gör massa spännande saker tillsammans. Vi har tillsammans gått en tarotkurs, haft fullmånecermonier, diskuterat andlighet och healat varandra. Det kanske inte är sånt man vanligtvis gör med sin syster... det kanske inte ens är sånt man vanligtvis gör. Men sånt gör vi! Och vi gör vanliga saker med... häromveckan pysslade vi ihop varsinna Pepparkakshusmallar och på tisdag ska vi ut & shoppa julklappar och fika tillsammans. Vi ses nästan varje vecka nu förtiden och det är alltid lika mysigt. Malin har bara bott i Sverige i ett år, så man får passa på nu när hon är här... hon är nämligen väldigt rastlös, så snart kanske hon och familjen försvinner igen.

Malin är en utomordentlig lärare, helt galet duktig på att springa och hon har lätt att anpassa sig till nya människor och nya situationer. Jag tror att jag är den person som står henne närmast (förutom hennes man & tre barn) och hon är en av dem som står mig närmast. Ändå är det inte lätt att stå Malin jättenära, för hon släpper inte in alla utan håller gärna avstånd och betraktar innan hon släpper loss.

Om något skulle hända mig så vet jag att jag alltid kan vända mig till henne och få bo i deras hobbyrum ett tag. Malin ställer alltid upp... precis som en syster ska göra.

Storebror
Peder och jag är väldigt olik varann. Han har alltid varit sportkillen som helst inte känner sig fram, utan planerar saker efter tidigare upplevelser. Har han bestämt att han ska åka hem klockan tre, så åker han hem klockan tre. Det är först nu, när Johan har kommit in i mitt liv, som Peder och jag kommit varann lite närmare. Vi snackar ofta jobb och barn och vi gapskrattar åt samma skämt.

Peder är ofta ironisk och jag tycker att han är rolig när han är det... men tyvärr verkar inte alla fatta hans ironi. När jag var liten förstod jag inte heller den, utan trodde att han pratade tvärtomspråket och förstod inte varför han sprutade ner mig med hårmousse när jag sa att jag ville att han skulle spruta ner mig med hårmousse.

Sen Peder slutade spela fotboll för sisådär ett år sen (han är ju gammal gubbe nu) så har han fyllt sitt liv med sjukt mycket jobb.. sådär så jag inte förstår att han orkar. Han säljer nu Hjältevadshus, värmepumpar och jobbar lite extra med att renovera en kyrka i närheten.

Peder har alltid varit storebrorig mot mig och tyckte att jag var för ung för pojkvän när jag var 17 och skvallrade till mamma när han trodde att jag hade supit (men det var Sofie i 7A som hade gjort det). Nu, när jag varit arbetslös, har han gett mig många tips på jobb och försökt fixa in mig på ställen där han jobbat.


Dag 10- Det här hade jag på mig idag.

Förmiddagen gick i VAB'ande mammans tecken:
Plyschmysbyxor
Rosa tunika
Rosarandiga strumpor
Pippilotter

Eftermiddagen gick i Hot mamas tecken:
Djuriska tights
Den lilla svarta.
Pippilotter

Tack, puss hej... imorgon ska jag blogga roligare.


Dag 9- Min tro.

Gudars skymning... det här inlägget är ni nyfiken på kan jag tro... Ni kanske tror att ni får nån ordning på mig och kan besluta om jag är New Age-hippie eller kristen & kyrklig. Men jag är inte så lätt att placera in i ett fack tyvärr... så det här inlägget kan göra er besviken. Ändå kan jag inte säga att "jag tror på något" som så många rädda svenskar säger. För jag tror på mycket och jag tror framförallt på balans.

Min tro är så djup och ändå så svår att få grepp om att det känns skitsvårt att sammanfatta den i ett blogginlägg. Var ska jag börja?

Jag tror att i stort sett alla religioner har ett samband. Vi vet ju redan att protestanterna kom till genom ett bråk med katolikerna och att Jesus födelsedag råkade befinna sig på en högtid som redan existerade i det forntida Sverige; Yulé.. och tänk att det bara är vi i Sverige ( rätta mig om jag har fel- för jag vet inte hur det ser ut i Norge) som har kvar det fornnordiska ordet Jul.  Det anspelar ju inte ett dugg på kristus.

Sen så kan jag inte tro att det finns en allsmäktig Gud, för jag tror på balans. Finns det Gudar så finns det Gudinnor och jag tror att det finns Gudar. Jag tror att Jesus fanns och jag tror att vi påverkas av energi från andra nivåer, eller kanske från "andra sidan". På samma sätt som vi varje dag påverkas av människor runt om oss och som vi kan påverka andra genom att vara positiva och ödmjuka påverkas saker längre bort av våra handlingar. Där kommer balansen in igen.

Jag har tre healingutbildningar vilka gör att jag kan kanalisera energier och hjälpa kropp och själ på traven. Jag tror att alla kan det egentligen, bara man får verktygen. Jag har också jobbat som tarottydare och tar då & då fram tarotlekarna för att få vägledning. Jag vet inte hur jag kan läsa korten men jag har övat min intuition och min känsla och har därigenom lärt mig att läsa av människor och situationer. Korten har blivit ett verktyg för mig.

Jag älskar att gå i kyrkan även om det nuförtiden bara sker på bröllop, begravningar, dop och jul. Men jag har sjungit i kyrkokör i tio år och känner mig hemma i kyrkan.

Egentligen är det ganska enkelt... gör det du vill att andra ska göra för dig och om du blir ledsen över hur du blir behandlad av andra, sänk dig aldrig någonsin till de personernas nivå. Gör det du tror är rätt.

Fick ni något grepp om min tro nu? Annars får ni gärna fråga vidare... Jag har långt ifrån alla svar, men söker gärna vidare.

Puss & kram!

Dag 8- Ett ögonblick.

Första gången jag höll i Algot:


Jag blir tårögd när jag tänker på det här ögonblickt och när jag ser bilden. Eftersom jag hade en svår förlossning och Algot fick ligga på neonatal de första timmarna i sitt liv hade jag inte fått hålla i honom på hela dagen. Jag låg på BB & skakade och sov medan Algot låg under en värmelampa med sladdar och full bevakning.

Men här, när Algot är sisådär fem-sex timmar gammal, får jag känna honom intill mig. Det kändes som om jag bara lånade honom från personalen, som om han egentligen inte var min på riktigt. Ändå älskade jag honom så starkt. En sorts kärlek jag aldrig hade kännt innan. Alla mina behov försvann när Algot kom till världen. Han var den enda som betydde något. Och han betyder mest i världen för mig nu med. Min lilla älskling. Jag skulle gå sönder utan honom.

Dag 7- Min bästa vän.

Det finns en anledning till att jag inte hade någon Tärna på mitt & Johans bröllop. Det beror inte på att jag saknar bästis eller att jag ville stå helt i centrum... även om det var trevligt värre. Nej, jag har så många riktigt, riktigt bra kompisar att det är svårt att säga att jag har en bästis. Jag har många...  (Nu fungerar det tyvärr inte att ladda upp fler bilder... så ni får nöja er med mig & Linda så länge.)


Mellan Linda & mig vad det kärlek vid första ögonkastet. Vi hamnade i samma gymnasieklass och har sedan dess varit oskiljaktiga. Linda ställer alltid upp och när jag plötsligt var utan bostad lånade hon ut sin alldeles gratis. Hon var med den dag pappa dog och höll mig i handen hela vägen hem från festen vi var på. Hon är så generös som en vän kan vara och både lånar och ger bort kläder och annat fint. Linda och jag har mycket gemensamt.. vi gillar samma sorts musik, vi skriver gärna och båda är bra på att baka. Vi delar samma dröm om ett hus norr om stan och ett liv med villa, vovve, vamiljeliv och något annat än en volvo. Jag träffar Linda nästan varje vecka och nuförtiden brukar vi dricka öl, fota varandra, skratta, frossa i kakor och det känns alltid som att jag får massor av energi när jag träffar min älskade vän. Hon är så go och härlig!


Den där första dagen i gymnasiet träffade jag även Angelica. Hon var en blyg liten flicka som i början inte gjorde något väsen av sig, men nu har hon inga problem att synas och ta plats. Jag & Angelica har bott ihop, vi har spelat i samma band och vi har tillsammans drivit My little honeys blogg. Det finns ingen i hela världen som kan få mig att skratta så mycket som Angelica kan. Hon är, utan att överdriva, världens roligaste människa. Fast vi nästan var vuxna när vi lärde känna varandra har vi alltid lekt tillsammans. Vi lekte oss igenom medieprogrammet, vi har gjort danser till låtar, skrivit om låttexter och framfört dem till snygga killar på gymnasiefesterna och vi har stylat varann med burleska kläder och make up. Angelica känns som en syster för mig och jag bryr mig så mycket om henne att det gör ont om hon känner sig deppig. När jag mådde som sämst fick jag världens finaste brev på posten av Angelica, med en bra tidning, ett supervackert brev, ett halsband och bilder som hon tagit på mig.


Emma och jag hängde i samma gäng i högstadiet men det var först i gymnasiet som vi blev bästisar. Emma flyttade till Gävle och jag kom och hälsade på henne så ofta jag kunde. Vi partade, deppade till Belle & Sebastian och dansade och hånglade runt till Britpop. På söndagarna tog vi promenader och drack te på nåt kafé tills Emma tröttnade och ville göra nåt annat. Under den här tiden förändrades mitt hår ständigt eftersom Emma pluggade till frisör och jag har nog aldrig kännt mig så snygg som då. Vi kände oss missförstådda och lite som att vi hade alla svar på allt. Emma är den kompis jag bråkat mest med och den enda jag egentligen vågat bråka med och säga vad jag tycker till. Kanske för att Emma själv har ett sånt hett temprament men har lätt att förlåta och glömma. En liten Drama Queen som överanalyserar allt och ser hemskheter långt innan de händer. Emma är genomvarm och bryr sig innerligt om de som står henne närmast. Och dit räknar jag mig. Vi har alltid kul tillsammans och skrattar nästan jämt... om vi inte bråkar. Jag saknar att kunna gå hem till Emma, sätta mig i hennes soffa och veta att hon vet precis hur jag känner. Det finns nästan inga bilder på Emma eftersom hon hatar att vara med på bild.

Redan i ettan lärde jag känna Anna. I fyran blev vi riktigt nära vänner. Vi lekte med Barbie och psykologer och annat djupt. Vi sjöng i samma barnkör från att vi var sju till vi var sjutton och vi sjöng som sjutton. Båda har alltid varit intresserad av religion och av vad som finns på andra sidan. För några år sen pluggade hon till pastor och jag jobbade som tarottydare- båda med kontakt på andra sidan, men på helt olika sätt. Vi är blodsystrar och vet vad den andra känner. Förra veckan ringde Anna mig och jag visste vad hon skulle säga innan hon öppnat sin min. Anna skrattar ofta och när hon skrattar börjar alla runtom henne skratta. Hennes skratt är så innerligt och låter så roligt. Min rara, lilla Anna.


När jag pluggade journalistik dök Annelie upp i mitt liv. Vi lekte inte alls på den tiden förutom att vi pratade på fester och ibland träffades i korridorerna. Det var på en fest här i Stockholm som vi kom i kontakt med varann igen. Linda var med och det var tack vare Linda, som aldrig hade träffat Annelie innan, som Annelie och jag blev nära. Nu är vi en stadig trio och vi ses så ofta vi bara kan. Annelie är världens varmaste och charmigaste tjej som alltid sätter andra först. Vi kämpar tillsammans om det perfekta jobbet och en stabil tillvaro.  Jag älskar att äta med Annelie för det betyder att man inte behöver vara fin i kanten... ändå är hon smal och snygg som en modell, kanske på grund av hennes absurda rädsla för att åka tunnelbana. Hon cyklar överallt. Annelie må se snygg ut, men hon är så avslappnad så man får vara precis hur som helst i hennes närvaro.

Sen har jag alla gamla kompisar...

och alla nya...
 

De jag älskar att umgås med nu och som ger mig glädje så fort vi ses är Katarina, den hetaste tvåbarnsmamma som finns, Stina som både är rolig och kan sticka, Helene som kan allt om allt och Therese som är den modigaste jag vet.

Och tänk att jag älskar alla!





Dag 6- Min dag

08:50
Sitter i fåtöljen i pyamas med Svampbob fyrkant på i bakgrunden. Drömde om pappa och sommarstugan inatt, så jag tror nästan att han varit på besök.

Algot tycker att han är rolig & säger "bajs" stup i kvarten... det varvar han med att låtsassnarka. Sötnosen. Snart börjar Bumbibjörnarna och då kommer Algot väcka Johan och vi kan tillsammans äta en härlig lördagsfrukost.

12:30
Är i Huvudsta C för att träffa tomten. Algot är livrädd och vill inte sitta i tomtens knä. Men tomtemor känns tydligen inte lika skrämmande. Hon pratar göteborska och det är ju svårt att vara rädd för göteborgare. De har skaffat en lekhörna i centrum och Algot hoppar lite i en hoppborg och passar på att rita några streck på ett papper.

14:00
På Kungsängen. Provar ännu en gång våra blivande sängar... beställer dem och känner mig sjukt nöjd. Algots avsaknad av blöjor har funkat felfritt i tre dagar men i bilen på väg till Kungsängen kissade han ner bilbarnstolen. Tur att man var väl förberedd med ombyte och skydd till barnstolen.

15:00
Varmkorv med bröd hos svärföräldrarna. Fika på det. Jag borde röra på mig men känner mig för bekväm i soffan. Vi diskuterar julklappar och Johans nya jobb. Jag säger att jag vill ha det där jobbet som jag var på intervju för i onsdags. Det känns som min tur nu.

20:00
Plockmat framför "Så mycket bättre". Helt klart 2010 bästa TV-program. Jag blir imponerad av alla. Blir proppmätt och har ont i magen. Usha...

22:15
Tv'n står på men jag har inte tittat på 45 minuter. Är så trött, men Algot pratar fortfarande i sin säng, så vi får hålla oss vakna. Pysslade nyss ihop en snögubbe av flirtkulor med Algot... han gjorde även en bajs av en piprensare. Det mesta är bajs nuförtiden. Det är tydligen coolt. Snart får jag sova... men först ska jag läsa lite i en av de bästa böckerna: "Jonahan Strang and Mr Norell."

Pussar, Sofie.

Dag 5- Vad är kärlek?


Foto: Angelica Morin

Kärleken i mitt liv innebär trygghet, värme, pussar, kramar, romantik, skratt och en fullkomlig tillit.
Jag har hittat drömkillen i Johan. Han är så omtänksam och rolig och han är mer romantisk än någon annan jag känner. Det händer ofta att jag får blommor av honom när han kommer hem från jobbet... eller så överraskar han med mina favoritchoklader, champange eller något annat han vet att jag älskar. Ikväll kom jag hem till en god fredagsmiddag och varma pussar. Hos honom hittade jag min perfekta andra halva och pappan till min son.

Och sonen vi fick sen... denna underbara lilla varelse som är så rolig och charmar alla som kommer i hans väg.
Det här är dagens Algotcitat som bevisar lite, lite hur underbar han är i all sin prakt:

- Mamma, jag är barnfota!
- Jadu. Och jag är också barfota.
- Nääää... du är mammafota.

- Bussen har en flagga!
- Ja, vad fint. Den kanske fyller år?
- Men bussar kan nog inte äta tårta.

-Busschaufförer kör bara bussar. Inte bilar. Vuxna kör bilar... och pappor.

Jag kan inte i ord förklar hur mycket kärlek det finns i min lilla familj. Men det är den bästa familjen man kan tänka sig. Jag hade inte varit hel utan Johan & Algot- mina små hjältar.

Älskar er! Puss!

Dag 4- Det här åt jag idag.

Just nu har jag munnen full av Lindas goda lussekatt... men det är för att det är syjunta hos Helene idag. Och på syjuntor måste man vara onyttig.

Tillsammans har vi ätit Helenes smarriga räkpasta, ätit chips och druckit ett par öl var. Mmm... jag älskar juntadagar, både för själva juntandet och för smarrigheterna.

Hemma började jag dagen med en frukost bestående av rostismackor, te och en liten barnyoghurt. Ett par timmar senare hade jag fruktstund & åt en fräsig frukt som hette Sweetie och en passionfrukt.

Till lurre blev det rotfruktsgratäng med ostmacka och ett stort glas mjölk.

Sen var det mellis igen & då åt jag mandarin, knäck och drack äppelmust.

En god dag!

Dag 3- Mina föräldrar.



Jag trodde på tomten till jag var tio år, minst... eller trodde och trodde, jag bestämde mig för att tomten fanns, för att det var roligare så. Och min pappa uppmuntrade mitt barnasinne och min fantasi. Han berättade alltid sagor för mig om hur han varit hos tomten & hjälpt honom med julklappar eller hur han hade sett Påsktuppen lämna godisägg under min kudde... kanske är det för att jag älskade pappas berättelser så mycket som jag berättar så många sagor för Algot idag...

Över lag är jag ganska lik min pappa...jag är, precis som han var, social, envis och fantasifull. Och jag har en stark vilja! Skillnaden mellan mig och pappa är att jag har vettiga åsikter som funkar på 2000-talet. Pappa var ganska inskränkt och sjukt opedagogisk... men egentligen genomsnäll...

Mamma har varit den jag vänt mig till i alla lägen. Jag satt i hennes knä tills jag var 15 år och det var till henne jag ringde och grät när jag hade pojkproblem. Hon var världens bästa mamma och skyddade mig alltid när jag bråkade med pappa om något politiskt eller moraliskt problem.

Pappa tyckte det var dumt att välja journalistbanan och mamma stöttade mig för att det var vad jag ville. Båda hade rätt kan jag tycka idag... kanske skulle jag vilja göra som pappa och varna men jag hoppas att jag skulle agera som mamma...

Mina föräldrar har alltid pussats och kramas inför mig. Och de har pussat och kramat mig på samma sätt. Det känns härligt att ha fått så mycket kärlek i hemmet och idag vill jag visa lika mycket kärlek för Algot. Algot kommer alltid få se hur mycket jag älskar Johan och han kommer få pussar och kramar varje dag så länge han tycker det är okej.

Jag minns inte många bråk mellan mamma och pappa. Men jag minns en gång, när de faktiskt bråkade, att jag grät i min säng, övertygad om att de skulle skilja sig. För det var så jag trodde, att om föräldrar bråkade, skilde de sig. Tänk vad lyckligt lottad jag varit ändå... som haft föräldrar som älskat varann fram till den dag pappa dog... ja, till och med in i döden.

Jag älskar mina föräldrar! Jag är fortfarande ofta arg på pappa, kanske av gammal vana. Men jag tror att han är här & säger vad han tycker och tänker än idag. Och jag tycker inte som honom, även om vi tänker på precis samma sätt...

Mamma finnd fortfarande kvar hos mig och trots att jag inte berättar allt för henne längre, så känns hon som en av de allra närmsta. En av dem som förstår...


Dag 2- Min första kärlek.

Jag har alltid varit kär i någon, jämt. Jag älskar kärlek och har alltid suktat efter kärlek- och otroligt nog har jag bara varit kär i snälla, fina pojkar. Min första kärlek flyttade till grannhuset i Bergvik när jag var sisådär fem år. Där bodde han, hos sin pappa, varannan helg och han var så otroligt fin i sitt axellånga, lockiga hår och den turkos-rosa collagetröjan. En riktig åttiotalshunk på sju år. Jag var såklart blyg för honom och det var bara min dagbok som visste hur stor min kärlek till Emil var. Emil- ett sånt fint namn dessutom.

Emil är dessutom den pojke som gett mig en av de finaste födelsedagspresenter en liten flicka kan få... en vacker, turkos, blommig, plastig Barbiegarderob! Ojojoj... Emil visste verkligen vad en flicka ville ha.

Jag minns inte riktigt vad jag & Emil lekte... men jag minns att vi sprang i skogen ovanför våra hus och att vi sat & skrattade åt Roy & Rogers mack. Men det var ju förstås när min pappa Lasse hängde med hans pappa Lasse... inte hade jag väl vågat sitta nära Emil i soffan annars... Det blev ingen puss och troligtvis inte heller någon kram med Emil. Men det gör inte så mycket. Det känns ändå fint att han finns kvar i min dagbok.

När Emils pappa flyttade ifrån gatan i Bergvik tappade jag helt kontakten med honom. Några år senare, i våra tonår var Emil med om en olycka och försvann till änglarna i himlen. Jag hoppas han har det bra där idag.

Jag var kär i dig Emil! Som en toka!



Dag 1. Om mig - bloggutmaningen

När någon frågar mig var jag kommr ifrån svarar jag nästan alltid "Söderhamn"... men här kommer sanningen...


Sofie idag: ätande kladdkaka med Linda, hos Stina. (Stinas bild)

Jag föddes 14 augusti på Östersunds BB. Min mamma hade åkt långt för att komma till BB- hela vägen från Hammarstrand och Ragunda kommun. Där bodde vi, i ett rött, fyrkantigt litet hus, de två eller tre första åren i mitt liv. Jag minns nästan inget från mina år i Hammarstrand och det är just därför jag ljuger om min härkomst, för i själ, hjärta och dialekt är jag en Hälsingetös.

Jag är uppväxt i ett rätt fult Mexitegelhus i Bergvik, utanför Söderhamn. På samma gata bodde Helena och Therese som jag genast klickade med och än idag har regelbunden kontakt med. De är mina kompisar och det har de alltid varit...
I det fula mexitegelhuset bodde också mamma Bittan, pappa Lasse, storasyster Malin och Storebror Peder. Och en hel del djur som varierat från år till år. Det var hunden Knubbe, hunden Wilma några pippifåglar, en hel drös katungar, fiskar och någon gång en råtta som mamma hatade av hela sitt hjärta.
Jag antar att mina år i Bergvik är de år som har format mig, för det är väl så man säger... man formas när man är liten.

Anledningen till min förträfflighet kan bero på en mängd vänner, hyfsat normala föräldrar (men en pappa jag alltid bråkade med), syskon med drägliga liv och självklar mycket ångest i tonåren. Hur skulle jag annars kunna skriva, baka, sticka och fota? Alla kreativa humaner har en bakgrund med mobbing. Så även jag.

Men det som lyfte upp mig och gav mig självförtroende och mycket "jävlar anamma" var mina gymnasieår. Jag älskade det nya livet! Jag träffade nya bästa vänner den första dagen på Medieprogrammet och de är fortfarande mina bästisar. Linda & Angelica! På helgerna åkte jag till min tredje bästis- Emma! Vi drack så vi nästan sprack, hånglade med alla söta poppojkar och dansade till DiLeva och Suede med stark övertygelse om det mesta. Vi var självständiga, starka individer & en massa annat tonårsbullshit.

Efter gymnasiet  flyttade jag ner till den Småländska skogen med tanken att bli journalist.(nu är det ett långt inlägg- så jag får komprimera allt lite) Jag skrev, pratade i radio, drack tisdagsöl och hade grymt kul. Men ett liv på en folkhögskola, mitt ute i skogen kan göra en aningen trött på andra i samma sits... jag var superglad när jag flyttade därifrån med min boyfriend till storstan & Stockholm.

Nu har jag bott här i sex olika lägenheter under sisådär sju år och det bästa i livet har hänt mig. För snart fem år sen träffade jag underbara Johan som nu är min man och tillsammans har vi världens vackraste son Algot. Och trots min längtan efter ett fast jobb med kreativ inriktning är jag sååå nöjd med livet. Jag jobbat extra som fotograf, har underbara vänner och en fantastisk familj.

Jag är allt jag har upplevt men också allt jag ska uppleva. Och jag är framförallt allt jag strävar efter att åstadkomma. Och jag tror att min strävan är starkare än så många andras. Jag vet vad jag vill. Men så är jag ju alla mina små egenheter med. Jobbig, nagelbitande, rolig, krånglig, hemlighetsfull, öppen, kreativ, konstig, tantig, barnslig, gullig, klumpig och grymt charmig. Allt som är bra och dåligt med mig gör mig till Sofie.

 
Trummis-Sofie                    Gravvo-Sofie


Mamma Sofie.

Bloggutmaningen

Eftersom min dator är död och jag har så mycket annat i livet nu så har mina bloggar legat på is ett tag.... men idag fick jag klagomål igen & jag beslutade mig för att göra något åt saken. Jag antar därför Lindas utmaning och ska försöka blogga vareviga dag i en månads tid:
Här är alla rubriker i utmaningen:

Dag 1. Om mig
Dag 2. Min första kärlek
Dag 3. Mina föräldrar
Dag 4. Det här åt jag idag
Dag 5. Vad är kärlek?
Dag 6. Min dag
Dag 7. Min bästa vän
Dag 8. Ett ögonblick
Dag 9. Min tro
Dag 10. Det här hade jag på mig idag
Dag 11. Mina syskon
Dag 12. I min handväska
Dag 13. Den här veckan
Dag 14. Vad hade jag på mig idag?
Dag 15. Mina drömmar
Dag 16. Min första kyss
Dag 17. Mitt favoritminne
Dag 18. Min favoritfödelsedag
Dag 19. Detta ångrar jag
Dag 20. Den här månaden
Dag 21. Ett annat ögonblick
Dag 22. Det här upprör mig
Dag 23. Det här får mig att må bättre
Dag 24. Det här får mig att gråta
Dag 25. En första
Dag 26. Mina rädslor
Dag 27. Min favoritplats
Dag 28. Det här saknar jag
Dag 29. Mina ambitioner
Dag 30. Ett sista ögonblick.

Snart kommer det.... om några minuter... håll till godo... har ni väntat i 20 år så kan ni vänta i 20 minuter till...


RSS 2.0