Dag 2- Min första kärlek.

Jag har alltid varit kär i någon, jämt. Jag älskar kärlek och har alltid suktat efter kärlek- och otroligt nog har jag bara varit kär i snälla, fina pojkar. Min första kärlek flyttade till grannhuset i Bergvik när jag var sisådär fem år. Där bodde han, hos sin pappa, varannan helg och han var så otroligt fin i sitt axellånga, lockiga hår och den turkos-rosa collagetröjan. En riktig åttiotalshunk på sju år. Jag var såklart blyg för honom och det var bara min dagbok som visste hur stor min kärlek till Emil var. Emil- ett sånt fint namn dessutom.

Emil är dessutom den pojke som gett mig en av de finaste födelsedagspresenter en liten flicka kan få... en vacker, turkos, blommig, plastig Barbiegarderob! Ojojoj... Emil visste verkligen vad en flicka ville ha.

Jag minns inte riktigt vad jag & Emil lekte... men jag minns att vi sprang i skogen ovanför våra hus och att vi sat & skrattade åt Roy & Rogers mack. Men det var ju förstås när min pappa Lasse hängde med hans pappa Lasse... inte hade jag väl vågat sitta nära Emil i soffan annars... Det blev ingen puss och troligtvis inte heller någon kram med Emil. Men det gör inte så mycket. Det känns ändå fint att han finns kvar i min dagbok.

När Emils pappa flyttade ifrån gatan i Bergvik tappade jag helt kontakten med honom. Några år senare, i våra tonår var Emil med om en olycka och försvann till änglarna i himlen. Jag hoppas han har det bra där idag.

Jag var kär i dig Emil! Som en toka!



Kommentarer
Postat av: stina

nu kom det en tår :(

2010-12-07 @ 20:04:01
Postat av: Linda

Åh...lilla Emil. Vad fint.

2010-12-07 @ 20:57:43
URL: http://lindakabilmanordqvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0