Dag 3- Mina föräldrar.



Jag trodde på tomten till jag var tio år, minst... eller trodde och trodde, jag bestämde mig för att tomten fanns, för att det var roligare så. Och min pappa uppmuntrade mitt barnasinne och min fantasi. Han berättade alltid sagor för mig om hur han varit hos tomten & hjälpt honom med julklappar eller hur han hade sett Påsktuppen lämna godisägg under min kudde... kanske är det för att jag älskade pappas berättelser så mycket som jag berättar så många sagor för Algot idag...

Över lag är jag ganska lik min pappa...jag är, precis som han var, social, envis och fantasifull. Och jag har en stark vilja! Skillnaden mellan mig och pappa är att jag har vettiga åsikter som funkar på 2000-talet. Pappa var ganska inskränkt och sjukt opedagogisk... men egentligen genomsnäll...

Mamma har varit den jag vänt mig till i alla lägen. Jag satt i hennes knä tills jag var 15 år och det var till henne jag ringde och grät när jag hade pojkproblem. Hon var världens bästa mamma och skyddade mig alltid när jag bråkade med pappa om något politiskt eller moraliskt problem.

Pappa tyckte det var dumt att välja journalistbanan och mamma stöttade mig för att det var vad jag ville. Båda hade rätt kan jag tycka idag... kanske skulle jag vilja göra som pappa och varna men jag hoppas att jag skulle agera som mamma...

Mina föräldrar har alltid pussats och kramas inför mig. Och de har pussat och kramat mig på samma sätt. Det känns härligt att ha fått så mycket kärlek i hemmet och idag vill jag visa lika mycket kärlek för Algot. Algot kommer alltid få se hur mycket jag älskar Johan och han kommer få pussar och kramar varje dag så länge han tycker det är okej.

Jag minns inte många bråk mellan mamma och pappa. Men jag minns en gång, när de faktiskt bråkade, att jag grät i min säng, övertygad om att de skulle skilja sig. För det var så jag trodde, att om föräldrar bråkade, skilde de sig. Tänk vad lyckligt lottad jag varit ändå... som haft föräldrar som älskat varann fram till den dag pappa dog... ja, till och med in i döden.

Jag älskar mina föräldrar! Jag är fortfarande ofta arg på pappa, kanske av gammal vana. Men jag tror att han är här & säger vad han tycker och tänker än idag. Och jag tycker inte som honom, även om vi tänker på precis samma sätt...

Mamma finnd fortfarande kvar hos mig och trots att jag inte berättar allt för henne längre, så känns hon som en av de allra närmsta. En av dem som förstår...


Kommentarer
Postat av: Linda

Men nu börjar ju jag nästan gråta... Vad fint.



Och jag tycker du är superfin på bilden i min blogg. Ni ser så unga och söta ut du och änglaliket.

2010-12-08 @ 12:36:38
URL: http://lindakabilmanordqvist.blogg.se/
Postat av: stina

du berör verkligen med dina ord. jag har helt klart fått en till favvoblogg. vad lyckligt lottad jag är som känner hela två journalistkompisar som bloggar så fint och får mig att skratta.

2010-12-08 @ 12:45:29
Postat av: Cissi

Hormonerna gör min gråtmild.

2010-12-08 @ 21:21:39
URL: http://stitchbitches.blogspot.com
Postat av: Mamma

Vad fint du skriver Sofie. Jag älskar dig och är så stolt över dig. Kram,

2010-12-18 @ 22:52:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0